torsdag 29 augusti 2013

Helgen i Sölvesborg

Nu är jag hemma igen efter en mycket trevlig och givande helg i Sölvesborg tillsammans med parti- och förbundsvännerna. Lyckades bli av med flygrädslan och jobbade även på ballongfobin när jag var borta. Drog även på mig en förkylning men det var det värt.


Min väska lyckades engagera en stor skara människor när den "försvann" precis innan Jimmie Åkessons sommartal. Även om jag just då var på gränsen till ett sammanbrott var det fantastiskt att se hur mycket energi för mig tidigare okända människor var redo att lägga ner på att försöka hitta den. Den kom iaf till rätta till slut så allt löste sig.

Festen efter talet var underbar, fullt med fantastiska människor och intressanta samtal hela natten, både i slottslängorna och "hemma" på gillet där vi under helgen även hade flera intressanta utbildningar. På söndagen fick jag skjuts av SD Stockholm (stort tack till Linus!) och på måndagen tog jag flyget hem därifrån.

Nu ligger jag här hemma och försöker bli frisk innan skolan börjar på måndag...

/ J.H

onsdag 21 augusti 2013

Om Sveriges narkotikalagstiftning



Jag uttalar mig nu delvis som brukare och delvis i egenskap av politiker men det jag skriver står enbart för mig och detta är enbart mina egna åsikter. Det representerar inte nödvändigtvis resten av SD/SDU och dessa organisationers ståndpunkter i frågan. 

Jag vill även klargöra att jag inte heller skriver detta ur någon form av "drogliberalt" perspektiv, för det är verkligen inte ett sådant samhälle jag förespråkar. Jag anser att vi behöver en reglerad, men icke-moralistisk, narkotikapolitik som inte inskränker människors rätt till snabb och adekvat vård när sådan är nödvändig.

Min åsikt baseras främst på vår nuvarande (tyvärr mycket förlegade) lagstiftning och de problem jag kan se som ett resultat av denna. Vi har i dagens Sverige en mycket moralistisk syn på narkotika, en rest från de åtgärder som infördes i slutet på 70-talet för att komma till rätta med den tidens narkotikaproblem. Idag utgör dessa åtgärder i sig själva ett problem, främst då det kommer till förskrivandet av redan godkända (samt godkännandet av nya) idag narkotikaklassade läkemedel och deras användning.

Ett exempel är ett relativt nytt smärtstillande läkemedlet mot cancersmärtor (länk till källa kommer senare) som innehåller ett ämne från cannabisplantan. Detta ämne är dock inte någon av de komponenter som ger användaren någon form av "kick" eller euforisk effekt och dessa kan inte heller extraheras ur medicinen, vilket gör att missbruksrisken för denna medicin får anses vara mycket liten. Medicinen har visat sig vara mycket effektiv vid svåra smärtor orsakade av långt gången cancer och den patenterades för flera år sedan. 

Har då svenska cancerpatienter idag tillgång till detta läkemedel? Nej. Varför då, pga vår ökänt krångliga byråkrati? Nej - för att cannabis, och dess beståndsdelar sedan en lag som trädde i kraft på 1970-talet (ja, för 40 år sedan) räknas som en form av grov narkotika, vilket gör produkten i stort sett omöjlig att införa på den svenska marknaden, oavsett dess nytto- vs. missbrukspotential.

I klartext: vi ser hellre folk lida än att godkänna ett effektivt läkemedel med en beståndsdel från samma växt som används för att framställa hasch/marijuana - trots att likheterna substanserna emellan slutar där (och trots att missbrukspotentialen av den nämnda cancermedicinen är närmast obefintlig).
Skamligt enligt mig.

Missförstå mig rätt nu. Jag är inte någon haschtomte som står och skriker om att "legalisera det". Jag är medlem i SDU - inte CUF. Men någon måtta får det väl ändå vara?

Detsamma gäller mediciner mot svårbehandlad ADD/ADHD (och även narkolepsi) eller människor med dessa diagnoser som svarar dåligt på behandling med metylfenidat. Idag krävs det en årlig, personlig licensansökan till Läkemedelsverket för att en person med ADD/ADHD ska få möjligheten att pröva det som i USA är förstahandsalternativet vid ADD/ADHD - dexamfetamin. (Den välkända amerikanska ADHD-medicinen Adderall består t.ex till 75% av dexamfetamin.)

I Sverige behöver man dessutom ha prövat alla förstahandsalternativ (Concerta, Ritalin, Medikinet och Strattera) upp till maxdos eller upplevt "oacceptabla biverkningar" innan en licensansökan gällande Metamina ens kan bli aktuell. Detta är en process som kan ta mycket lång tid och som förmodligen är mycket slitsam, inte minst psykiskt, speciellt då dessa "godkända" preparat till mångt och mycket fungerar på liknande sätt (möjligtvis bortsett från Strattera).

Det svenska namnet för dexamfetamin är Metamina och tillverkas i Sverige. Det har ingen fysisk bipackssedel och de som tar medicinen behandlas som om medicinen vore helt ny på marknaden, som om dess biverkningar vore okända. Detta är rent utsagt löjeväckande då det länge (i 30+ år!) har forskats kring denna substans i USA och dess verkan på både vuxna och barn med och utan ADD/ADHD. 

Dexamfetaminets biverkningsprofil är betydligt mindre slitsam på hjärt- och kärlsystemet och personer som tar dexamfetamin upplever mindre huvudvärk, sömnstörningar, ångest, darrningar, muntorrhet och muskelspänningar än de som tar metylfenidat. Ändå envisas vi i Sverige med att licensbelägga Metamina medan vi nu i stort sett släppt metylfenidatet fritt - endast pga att dexamfetamin klassas som en "tyngre" drog.

Ett annat problem, som i viss mån kan tjäna till att förklara den nuvarande maktelitens motvilja mot att förändra den nuvarande lagstiftning som jag nämnde tidigare, är den mycket bristfälliga uppföljning och utvärdering som sker i samband med utskrivning av narkotikaklassade läkemedel. Det finns idag en utbredd tradition av att läkare fortsätter att förnya recept, ibland i åratal och i vissa fall decennier, utan att någon ordentlig utvärdering av medicinens verkan utförs. 

Att denna läkemedelskultur lätt leder till läkemedelsberoende hos denna patientgrupp borde egentligen inte förvåna någon. Det vore snarare förvånande om en majoritet av dessa patienter inte utvecklade någon form av fysiskt eller psykiskt beroende (även vid terapeutiska doser) efter ett antal månaders eller års bruk av i övrigt hårt reglerade, narkotikaklassade substanser.

Preparaten som skrivs ut tenderar att vara sådana som främst rekommenderas för korttidsbehandling i akuta stadier av sjukdom eller som understödjande behandling under kortare perioder vid kronisk sjukdom (t.ex bensodiazepiner och svagare opioida smärtstillande medel) . Undantag från detta är de läkemedel som används vid långtidsbehandling vid neuro-/psykiatriska tillstånd som exempelvis ADHD eller som kraftig ångest- och smärtlindring vid livets slutskede (exempelvis centralstimulantia och mycket starka smärtstillande mediciner).

Samtidigt är det mycket svårt för någon som är i behov av att få något snabbverkande, lugnande (t.ex bensodiazepiner) utskrivet endast för korttidsbehandling - vilket ju faktiskt är precis det de är avsedda för! Det fick jag erfara när jag nyligen insåg att jag faktiskt behövde söka farmakologisk hjälp för min flygrädsla. Hur detta går ihop har jag mycket svårt att förstå...

Denna dubbelmoral är minst sagt märklig och får Sveriges läkarkår (och politiska elit) att framstå som mycket splittrad i frågan om dagens uråldriga narkotikalagstiftning. 

Vad vill de egentligen åstadkomma? Vad är målet? Finns det ens något? Jag väntar spänt på en förklaring till varför det ser ut som det gör trots de uppenbara paradoxerna och problemen med det nuvarande systemet.

Göran Hägglund, kanske känner du för att svara? 

/ J.H

fredag 9 augusti 2013

En natt i min egen säng

Nu har vi efter många om och men äntligen fått våra nya tapeter så att vi kan sluta leva i våra flyttkartonger! 


Det här måste firas! Tyvärr stängde Systemet för flera timmar sedan men vi har nog någonting här hemma, lite avslagen läsk eller kaffelikör eller vad som helst. Inatt kommer jag att kunna sova i min egen säng igen, vilken känsla!


Igår var det möte med SD Västerbotten i underbart vackra Lycksele. Vi diskuterade lite inför kyrko-, kommun- och landstingsvalen och jag fick även sitta med som adjungerad vid det efterföljande styrelsemötet. Jag, vice samt ordinarie distriktsordförande för SD Västerbotten bytte sedan snabbt några ord innan vi skildes åt och begav oss hemåt först framåt midnatt.

Utsikten från rummet där vi höll till var helt fantastisk:


Om tre veckor kommer våra kattungar att födas, vilket till mitt stora förtret krockar med SDUs sommargille i Sölvesborg. Väldigt tråkigt. Jag hade verkligen sett fram emot att åka i år men det blir för tajt inpå och sambon klarar inte av att vara hemma själv om något skulle gå fel.

Jag skulle så gärna ha velat åka (även om det hade varit krångligt och dyrt) och träffat de andra SDU:arna, minglat och fått en signerad kopia av Jimmies bok. Men det kommer väl fler tillfällen antar jag... Kanske skulle jag kunna få någon att köpa den åt mig och sedan posta den hit upp? 

Ibland känner man sig verkligen frånkopplad från resten av SDU när man bor här uppe i den illröda obygden. Det har varit ett rätt ensamt jobb hittills. Samtidigt är det ju faktiskt just här, där vårt väljarstöd är som allra svagast, som vår närvaro behövs som mest. 

Kan jag då genom mitt engagemang hjälpa till att höja vår lägstanivå och därigenom hela förbundet - och i längden partiet - så är det värt alla uppoffringar.

/ J.H

torsdag 8 augusti 2013

Intervjuad i väntan på SDU-styrelsens beslut

Idag har jag pratat med två journalister, en från Folkbladet och en från Västerbottens-Kuriren (samma person som skrev den förra artikeln om mig och SDU Västerbottens eventuella bildande i våras). Det blir förmodligen en notis i VK under morgondagen och några citat i Folkbladet i slutet på augusti/början på september då det skulle göras ett reportage om de olika ungdomsförbundens aktivitet här i Västerbotten.

Att få lite exponering i media skadar ju verkligen inte medan vi väntar på att bli godkända av förbundsstyrelsen och därmed bli ett officiellt interimsdistrikt. Efter mitt lilla sommaruppehåll från bloggen kanske en liten uppdatering gällande hur situationen för SDU Västerbotten ser ut just nu skulle vara på sin plats?

Nu har alla nödvändiga möten hållits, alla poster tillsatts (ordförande, vice ordförande tillika sekreterare, samt övriga ledamöter i styrelsen) och alla protokoll skrivits och undertecknats enligt stadgarna. Jag ringde t.o.m och frågade om råd under mötets gång då jag blev osäker. Hellre det än att chansa och eventuellt göra ett misstag som skulle ha kunnat resultera i att beslutet eller kanske hela mötet ogiltigförklarades.

Nu är iaf alla papper inskickade och vi inväntar svaret från förbundsstyrelsen. Jag återkommer och uppdaterar här i samma stund som jag får veta om vi har blivit godkända eller inte. Håll tummarna, allihop!

/ J.H

 
blog design by suckmylolly.com | Blogg Topplista Distributed by Deluxe Templates
Share