tisdag 12 mars 2013

Djurskyddspolitik



Jag älskar djur, det har jag alltid gjort.

Jag tänkte bara berätta lite om bakgrunden till mitt engagemang i djurrättsfrågor och vad som gör mig så stolt över att säga att jag är medlem i det politiska ungdomsförbund i Sverige, och alltså förmodligen världen, med starkast fokus på just djurskyddspolitik. Jag kommer för övrigt att försöka skriva minst en motion till kongressen inom det här området.

Just nu har jag fyra katter och två hundar hemma och jag är uppväxt på en hästgård med alla möjliga sorters djur, från höns och hästar till kaniner, hundar och marsvin. Jag har varit vegetarian sedan jag var 11 år gammal och då jag är 24 år idag så är det mer än halva mitt liv.

Jag har alltid varit intresserad av att ta hand om och skydda utsatta djur, djur som farit illa och att utbilda andra människor. Jag har pratat med en mängd kattägare om varför man bör kastrera sina huskatter - för att undvika oönskade kattungar som bara blir ett överskott på en redan övermättad marknad och för att slippa beteendeproblem, ständigt löpbeteende och dödliga fertilitetsrelaterade sjukdomar som livmoderinflammation (vilket också är orsaken till att man även bör kastrera raskatter som inte ska användas inom aveln).

Jag har även hjälpt flera kattägare med att inreda sina hem på så sätt att deras katter fått stimulans och aktivering nog att sluta med inlärda problembeteenden som t.ex urinmarkeringar och rivmärken på möbler eller väggar. Det är intressant hur just kattägare ofta inte läser på om det djur de skaffar innan köpet men det är alltid trevligt när folk sedan faktiskt tar till sig hjälp som erbjuds och det är kul att kunna hjälpa till.

När jag läste Filosofi B skrev jag en uppsats om Peter Singer och hans bok "Djurens frigörelse", vilket ytterligare stärkte mig i min övertygelse om att vi måste arbeta på alla fronter för att skapa bättre villkor för djuren i vårt samhälle. Det är inte bara vårt ansvar utan vår moraliska plikt och det är dessutom ett mått på exakt var den moraliska nivån ligger i vårt samhälle.

Är vi bara en samling själviska barbarer eller är vi den mest civiliserade livsformen på den här planeten? Om det senare stämmer, har vi då inte i egenskap av detta ett ansvar att tillvara ta även "svagare" arters intressen - även de som inte kan göra sin egen vilja hörd? Precis som vi tillvaratar och värnar små barns intressen, bör vi inte också värna om djurens väl?

Ironiskt nog stärkte mitt arbete med Singers bok mig även i min tidigare syn på mer "aktivistiska" djurrättsorganisationer (tänk: folk som släpper ut minkar) som något som inte alls var för mig. Jag vill förändra samhället i grunden och det tror jag bäst sker genom politiska beslut, stegvis och i samklang med folkviljan. Jag är övertygad om att svenskar generellt inte vill se djur lida.

Släpper man ut minkar blir de oftast bara påkörda, infångade eller så förstör de faunan i närområdet och nya minkar kommer snart att ta deras plats i minkfarmen de kom ifrån. Nej, förändringen måste ske politiskt. Människor som plågar djur måste kunna straffas och straffen ska vara kännbara och avskräckande - enligt mig bör de vara i klass med narkotikabrott eller vapeninnehav.

/ J.H

0 kommentarer:

 
blog design by suckmylolly.com | Blogg Topplista Distributed by Deluxe Templates
Share