tisdag 26 februari 2013

Inlägg #100

Det här blir mitt hundrade inlägg här i bloggen. :)

För några timmar sedan satt jag på bussen in till stan och tänkte att just nu ligger hon på operationsbordet hundratals mil härifrån. Jag försökte att tänka positivt och att "det här ska nog gå bra ska du se" men det var svårt.

Utan att tänka på det så vände jag mig till det där "någonting" som folk brukar säga att de tror på och bad stilla om att det skulle leda kirurgens hand rätt. Att det skulle ta smärtan men inget annat, inte hennes hörsel eller hennes leende. Att det inte skulle ta henne ifrån mig. Inte idag.

Tårarna började rinna och jag torkade bort dem så att ingen skulle märka något. Jag visste inte att jag skulle bli såhär påverkad av det här, åtminstone inte att det skulle komma så plötsligt.

Nu sitter jag på samma buss hem igen och väntar fortfarande på att få det där samtalet om att hon har vaknat. Det känns som en evighet sedan jag sist hörde hennes röst.

/ J.H

0 kommentarer:

 
blog design by suckmylolly.com | Blogg Topplista Distributed by Deluxe Templates
Share